I den allmänna debatten framhålls ofta att Sverige är och skall vara en kunskapsnation. Och ser man till global statistik över välstånd och givet det faktum att Sverige inte har ett överflöd av värdefulla naturtillgångar att exportera verkar det ligga något i detta påstående.
Fig. 1 visar den globala PPP-rankingen för 2014 [1] (PPP = purchasing power parity)
Bortser man från de länder som får sitt välstånd övervägande genom att utvinna naturtillgångar ligger Sverige på plats sju. Detta välstånd har vi till stor del nått genom att producera värdefulla produkter och tjänster, vilket kräver kunskap i det globala toppskiktet.
Med tanke på vår plats i PPP-rankingen har vi sannolikt haft samt har just detta, kunskap i det globala toppskiktet. Men hur ser våra förutsättningar ut för att behålla denna placering i framtiden? Jag kommer nedan att belysa denna fråga ur ett par vinklar genom att presentera statistik och information från undersökningar kring vårt utbildningsväsende.
Grundskola, lägre årskurser
Nationella prov i matematik, svenska och svenska som andraspråk genomförs i grundskolans åk 3. Skolverket för statistik över dessa och bearbetar man den [2] kan man se att för läsåret 2013/14 är spridningen av resultaten för olika skolor relativt stor. I de 5% av grundskolorna med sämst snittresultat är 60-80% godkända (svenska som andraspråk ej medräknat). I de 5% av grundskolorna med bäst snittresultat är 99-100% godkända. En snabb titt på skolorna i topp respektive botten indikerar de väntade förhållandena: i botten huvudsakligen skolor i utsatta storstadsområden samt småorter, i topp skolor huvudsakligen i välbärgade storstadsområden samt större städer.
Dessa är svåra problem med vad det verkar delvis strukturella orsaker. Jag och Medborgerlig Samling kommer framöver att återkomma med förslag kring hur de skulle kunna hanteras. Några förslag ges dock längre ned i denna text.
Grundskola, åk 9
För grundskolans årskurs 9 finns ett par olika uppsättningar data att studera:, slutbetyg, nationella prov samt PISA-undersökningen. Statistik kring slutbetygen på riksnivå för läsåren 2010-2015 visas i fig. 2 [3].
23% av avslutade elever nådde läsåret 2014/15 inte upp till kunskapskraven för det sämsta betyget, E, i åtminstone ett ämne. Av de elever med utländsk bakgrund är siffran hela 41%. För nyinvandrade elever är andelen 82%, eller 3425 st. I detta sammanhang är det relevant att erinra sig att Sverige 2015 tog emot nästan 35400 ensamkommande flyktingbarn [4], varför vi kan vänta oss att iallafall antalet icke godkända kommer att öka kommande år.
Andra intressanta mätetal att studera är hur stort antal och andel av samtliga avslutade elever som inte nått upp till kunskapskraven för det sämsta betyget i något av ämnena svenska, matematik och engelska. Fig. 3 visar statistik kring detta [3].
Läsåret 2014/15 avslutade enligt tabell 1A 97661 elever i Sverige åk 9, varav 51,6% var pojkar. Tabell 5 ger dock att 61,4% av de elever som inte nådde betyg E i varesig svenska, matematik eller engelska var pojkar, dvs en överrepresentation på ca. 19%. Man kan också se att kommunala skolor står för den klart största andelen, 93,4% trots att de endast utgör 83,4% av landets 4845 grundskolor.
Elever med utländsk bakgrund utgör 50,4% av de underkända, trots att de endast utgör 22,5% av det totala antalet elever. Alltså en överrepresentation med ca. 124%.
Oroväckande är också att den totala andelen multiunderkända uppvisar en stigande trend under de sex läsår som redovisas i tabell 5. Från 3,83% 2010/11 till 5,16% 2014/15.
Om man funderar över konsekvenser av dessa förhållanden ter det sig rimligt att en relativt stor andel av de som inte ens når upp till betyg E i varesig svenska, matematik eller engelska senare i livet kommer att få stora problem att fungera på arbetsmarknaden, och därmed att försörja sig. För att bilda oss en uppfattning av vilka ekonomiska effekter detta skulle kunna ha, låt oss göra en enkel hypotetisk beräkning där vi också tar med alla de som blivit underkända i svenska, matematik och engelska så långt bakåt i tiden denna statistik sträcker sig, vilket är läsåret 1998/99 [3]. Fig. 4 visar denna:
Från läsåret 1998/99 t.o.m. läsåret 2014/15 har vi alltså 54603 elever som inte fått godkänt i svenska, engelska och matematik. Om vi antar att 50% av dessa elever i vuxen ålder inte klarar sin egen försörjning utan lever på det offentliga i i snitt 50 år till en kostnad av 25000 kr/månad får vi en total kostnad för samhället på ca 410 miljarder, vilket är över 80% av kostnaden för hela Sveriges hälso- och sjukvård plus skola under ett år (2014). Här borde alltså finnas mycket stora pengar att spara genom att minska antalet elever som misslyckas så här brett.
Frågan är då hur man skall gå tillväga för att uppnå en minskning. Lågt hängande frukter borde rimligen ordning och studiemiljö i skolan vara, så låt oss titta närmre på dessa.
Ordning m.m. i grund- och gymnasieskolan
Lärarnas riksförbund publicerade i maj 2014 resultatet av en undersökning av trygghet och studiero i grund- och gymnasieskolan [5]. Ca 1250 lärare har medverkat (av Sveriges ca 125000 lärare, dock har ej alla examen) och undersökningen bör ge en rimlig bild av läget vad gäller lagefterlevnad, ordning, studiero, rutiner och sanktioner.
Grundläggande för ett framgångsrikt arbete med ordning och studiero bör vara att det finns ordnade och enhetliga regelverk att följa. Fig. 5 visar förhållandena kring förekomsten av regelverk för ordningen på skolan, enligt respektive respondent.
Mellan 5 och drygt 20% av respondenterna har angivit att gemensamma regler saknas på deras skola, där andelen ökar med ökande årskurs. Förutom ovan angivna motivering utgör detta lagbrott då skollagens 5 kap. 5 § säger följande:
“Ordningsregler ska finnas för varje skolenhet…”
Det bör vara relativt enkelt för varje ansvarig tillsynsenhet att se till att varje skola har och informerar om ordningsregler, så detta bör realiseras.
Låt oss nu se på hur mycket tid de svarande lärarna anser sig lägga på att upprätthålla regler och studiero (fig. 6 och 7).
Från 20 till dryga 50% anger att en stor del av deras arbetstid går åt till ordning, med sjunkande andel för högre årskurser. Andelen som åtminstone till viss del anser detta vara ett faktum understiger dock aldrig 60%, vilket är bekymmersamt.
Fig. 8 och 9 visar orsakerna till angivna problem med ordning och arbetsro.
I årskurserna 1-6 dominerar stök/bråk och störningar i och utanför klassrummen stort. Här ser en mycket tydligare ordningshållning ut att vara nödvändig, dels genom att eleverna får klart för sig vad som förväntas och gäller, dels genom att eleverna får kännbara konsekvenser ifall de ej sköter sig. En sådan konsekvens, vilken är sanktionerad enligt skollagen (5 kap. 8 §) kan vara kvarsittning. Dock används enligt undersökningen kvarsittning väldigt lite, endast 2-4% av lärarna i åk 1-6 anger att de använder det ofta eller då och då. Skolrutiner för kvarsittning är också väldigt dåligt utvecklade, endast 11% av lärarna i åk 1-6 anger att skolan har rutiner för kvarsittning. En annan konsekvens är att utvisa elever från lektioner, vilket också är sanktionerat i skollagen (5 kap. 7 §), men även detta används relativt sällan. Endast drygt 10% av lärarna i åk 1-6 anger att de använder det ofta eller då och då. Skolrutiner för utvisning är inte speciellt bra utvecklade, endast drygt 20% av lärarna anger att rutiner finns.
Dessa siffror är mycket dåliga och här behövs en mycket starkare styrning mot att de motmedel som faktiskt finns också används. Ett annat förslag är att som komplement utfärda betyg i ordning, vilket Borgerlig Framtid redan förordar.
För åk 7-gymnasiet är problemen mer relaterade till störande föremål och dålig disciplin vad gäller studiemateriel samt att passa tider. Även här gäller det sannolikt att göra eleverna helt på det klara med vad som förväntas och vad som gäller, samt att det blir kännbara konsekvenser för elever som ej lever upp till uppsatta regler. Kvarsittning är mycket ovanligt även i åk 7-9 och i princip icke existerande i gymnasiet. Även rutiner för det är dåligt utvecklade, och i gymnasiet i princip icke existerande. Med tanke på hur vanligt sen ankomst är i gymnasiet borde kvarsittning framgångsrikt kunna användas som konsekvens. Vad gäller utvisning från lektioner förkommer det än mer sällan än i lägre årskurser, vilket man utifrån problemkaraktärerna kan förstå.
En sanktionerad åtgärd för att komma åt störande föremål är att omhänderta dem ( skollagen 5 kap. 22-23 §). För åk 7-9 uppger 34% av svarande lärare att de omhändertar ofta eller då och då, för gymnasiet bara 17%, trots att problemet är större i gymnasiet. Vad gäller rutiner är förhållandet detsamma, drygt 50% av lärarna i åk 7-9 uppger att rutiner för att omhänderta föremål finns. För gymnasiet är siffran endast 24%.
En lösning för att komma tillrätta med störande föremål är att dessa diverse föremål inte tillåts under lektionstid, samt att eleverna får använda laptops o.dyl. tillhandahållna av skolan där de inte har möjlighet att utföra annat än skolarbete. Som medel för allmän ordningshållning borde betyg i ordning utfärdas även i de högre årskurserna. Dessutom behövs även här en mycket starkare styrning mot att de motmedel som faktiskt finns också används.
Slutligen, inte minst p.g.a. det fria skolvalet är det av yttersta vikt att alla skolor håller en hög nivå och enhetlig linje vad gäller all denna styrning och utövning för att förbättra ordning och studiero. Det skall vara utsiktslöst för elever att ställa olika skolor mot varandra samt att utnyttja brister i rutiner och lärarnas utsatthet för att ställa till med oreda. Här måste styrande och tillsynsenheter ha nolltolerans så att alla skolor och aktörer står enade för att minimera problemen.
Fredric Morenius
Civilingenjör, forskare och ordförande för Medborgerlig Samling i Stockholm
* Ovanstående text reflekterar mina personliga åsikter och motsvarar inte nödvändigtvis Medborgerlig Samlings ståndpunkter.
Referenser
[1] http://www.globalis.se/Statistik/BNP-per-capita-i-PPP
[2] http://siris.skolverket.se/ (egen bearbetning av statistik)
[3] http://www.skolverket.se/statistik-och-utvardering/statistik-i-tabeller/grundskola/betyg-ak-9
[4] http://www.migrationsverket.se/Andra-aktorer/Kommuner/Om-ensamkommande-barn-och-ungdomar/Statistik.html
[5] http://www.lr.se/opinionpaverkan/undersokningar/arkiv/studierovagentillkunskap.5.4b3dda48145ae35655197e48.html
Fredric.Morenius 
Jag har blivit kallad “hora” när jag var assistent på KTH, den “trevliga” eleven, fullföljde dock inte utbildningen, han hade inte vad som krävdes, DVS. Lat, dum eller ointresserad.
Själv klarade jag av utbildningen till civilingenjör inom elektroteknik genom att kämpa mig fram.
De 3 första åren studerade jag 70 timmar i veckan, sedan blev det mer normalt.
Jag är trött på alla lallos som klagar på studiestress, jag hade inget liv under några år, men det ångrar jag inte idag
LikeLike