I ljuset av den senaste tidens terrordåd i Europa är det tyvärr högaktuellt att syna arbetet med att arrestera Jihadister i Europa. EUs gemensamma polisorganisation Europol arbetar bl.a. med krimialunderrättelser och publicerade den 20 juli i år en lägesrapport om terrorism och bekämpning inom EU, “EU Terrorism Situation and Trend Report (TE-SAT) 2016” [1].
Rapporten innehåller intressant statistik, bl.a. en klassificering av de arresteringar som gjorts i EU under 2015 (Fig. 1)
Flera observationer kan göras, bl.a. att antalet arresteringar av misstänkta Jihadister är hela 62 gånger större än antalet arresteringar av misstänkta högerextremister (687/11). Man kan också se att antalet arresteringar av Jihadister är 179% fler än alla andra kategorier sammanlagt (687 / (67+11+168)). Ett rimligt antagande är att medlemsländerna arresterar misstänkta ur alla kategorier i en omfattning som ganska väl motsvarar kategorins hotomfattning, vilket då indikerar att Jihadism är det i särklass största terrorismrelaterade problemet medlemsländerna och EU har.
Fig. 2 visar antalet Jihadismrelaterade arresteringar i EU mellan 2011 och 2015, och trenden är starkt uppåtgående. Under perioden har antalet arresteringar ökat med 463% (687/122). Denna ökning beror sannolikt på en ökad arresteringskapacitet samt en ökad mängd Jihadistattacker. Mellan 2014 och 2015 ökade antalet attacker från 4 till 17 st.
När det gäller utförda attacker är separatiströrelserna troligen dock mest framträdande, vilket Fig. 3 indikerar. Tyvärr kategoriserar Storbritannien ej attacker utförda i landet, vilket sänker värdet av denna sammanställning.
De 687 Jihadismrelaterade arresteringar som gjordes inom EU under 2015 är illustrerade grafiskt per medlemsland i Fig. 4. Samma data återfinns i Fig. 1. Intressant är att sätta antalet arresteringar i proportion till storleken på varje lands muslimska befolkning. Det bör per land ge en hygglig uppfattning av bekämpningens effektivitet, trots att många andra faktorer självklart också spelar in, såsom gruppens sammansättning, sociala faktorer m.m.
Statistik över storleken på respektive lands religiösa grupper är aningen osäker, men t.ex. Pew-Templeton Global Religious Futures Project [2] ger översikter och prognoser. Pew-Templeton tillhandahåller det uppskattade antalet muslimer per land för år 2010 och 2020, och jag har ur det med enkel linjär interpolation uppskattat antalet för år 2015. Resultatet visas i Fig. 5 och 6.
Det skall noteras att Pew-Templetons uppskattning av antalet muslimer i Sverige sannolikt är för låg. I mitt blogginlägg “Hedersförtrycket i Sverige är epidemiskt” kommer jag fram till en klart högre siffra, vilken bör vara mer rättvisande. Jag använder dock Pew-Templetons uppskattning i detta inlägg.
Antal arresteringar per 100 000 muslimska invånare ges ur Fig. 1 och 5. Resultatet visas i Fig. 7
Frekvensen av arresteringar varierar stort mellan länder, t.ex. arresterar Polen ca. 48 gånger fler Jihadister per 100 000 Muslimer än Sverige. Som synes är öststaterna i sammanställningen “effektiva” och har en liten muslimsk befolkning. I Västeuropa är Österrike, Belgien, Frankrike, Spanien och Finland effektiva. Spanien och Finland har dock låg andel muslimer bland befolkningen.
Tysklands och Sveriges låga frekvenser är anmärkningsvärda i sammanhanget. Båda länderna har stora muslimska befolkningar och ungefär lika stora andelar som Österrike och Belgien. Med mer korrekta siffror enligt mitt tidigare blogginlägg är dessutom Sveriges andel muslimer troligen högst i Västeuropa, och arresteringsfrekvensen lägre än Tysklands.
Detta indikerar för Sveriges del att vi behöver bli bättre på att identifiera Jihadister samt öka kapaciteten att arrestera och lagföra dem.
Fredric Morenius
Civilingenjör, forskare och ordförande för Medborgerlig Samling i Stockholm
Referenser
[1] https://www.europol.europa.eu/sites/default/files/publications/europol_tesat_2016.pdf
[2] http://www.globalreligiousfutures.org/
Fredric.Morenius 
Det är mycket vanskligt att jämföra statistik mellan länder och dra de slutsatser du gör av tre anledningar, vilka delvis hör ihop.
1. De enskilda EU-ländernas terrorlagstiftning påverkar kraftigt antalet gripanden (som det heter i Sverige). I t ex Frankrike och Storbritannien har man mer långtgående kriminalisering av terrorrelaterad verksamhet och i dessa länder kan polisen gripa personer vilka ej skulle kunna gripas med stöd av svensk lag. Exempelvis var det tills nyligen i Sverige inte olagligt att resa utomlands för att ansluta sig till en terrorgrupp. Den svenska terrorlagstiftningen har överlag mycket långtgående rekvisit och brotten är svårbevisade. Sammantaget krävs ofta mer på fötterna av svensk polis och åklagare för att kunna gripa för terrorrelaterade brott jämfört med många andra länder.
2. Gripande/arrestering är inte samma sak som att brott kan styrkas.
3. Att mäta “effektivitet” i antalet gripanden per andel muslimer i befolkningen är absurt. Det vilar på ett antagande att en bestämd (och samma) andel muslimer i alla EU-länder gör sig skyldiga till terrorbrott. Du skriver att de östeuropeiska länderna är mer “effektiva” men inget om den nationella lagstiftning eller rättsvårdande kultur på vilken gripandena vilar. Risken finns att det i vissa östländer grips muslimer för terrorbrott på lösare grunder än annorstädes.
Hoppas på bättre argumentation från BF i framtiden!
LikeLike
Hej, och tack för ditt svar.
Ovanstående inlägg i sin nuvarande form är inte en djupare analys av siffrorna, utan en presentation av dem. Jag kommer att utvidga analys och reflektioner när tid finns, och där har du en del goda poänger. Jag återkommer om dem m.m.
F.ö., identifiera dig gärna med riktigt namn i diskussioner, kan vara värdefullt vid seriösa meningsutbyten.
Mvh Fredric
LikeLike